Löparr(h)unda

Jag vet inte hur många tusen gånger jag tänkt tanken, men som vanligt har det inte blivit av. Men IDAG hände det grejjer ska ni veta. Jag rotade fram löparskorna i garderoben och kallade på Joppe:

- Nu ska vi ut och springa min lilla vän!

Joppe tittade på mig som att jag var helt dum i huvudet och tänkte tyst för sig själv:

- Springa? Skulle inte tro det. Äta kottar, barr och annat smarrigt. Ja, tack!

Det fick förstås bli en kombination av dem båda. Första biten var det till att nosa, skvätta lite och visa vem som bestämmer här på Sjögärdsgatan. Mötte Ove på vägen och han sprang in snabbt som tusan när han såg att det var vi som kom.

När vi var nere vid sjön satte vi i alla fall igång och sprang. Vi hade godispaus två gånger längs vägen, annars höll vi jämn och bra fart runt hela sjön. Joppe tyckte nog inte att det var så farligt att springa trots allt. På något sätt hade jag ändå tänkt att Joppe skulle vara väldigt trött när vi kom fram, men så verkar inte vara fallet. Vi får nog ta två varv nästa gång...


(Joppes stil är i klass med den till vänster)