Herr Kantarell!
Det gick ju inte så värst bra för mig och lilla Nina när vi var på kantarelljakt för ungefär en vecka sedan. Vi hittade väl kanske fyra var och lämnade skogen blöta och förnedrade. Vansinniga!
Idag tog jag med mig Joppe ut till byn och tänkte att det kan väl inte vara så himla svårt att hitta den där förbannade svampen alla letar efter. Vi tog oss långt ut i skogen och jag undersökte terrängen noga. När jag kände att jag verkligen var på rätt ställe vek jag av in i den djupa skogen. Spindelväv och nedfallna träd överallt hindrade inte min väg. Flugsvamp, Albinosvamp, andra svampar och så nåt gult där borta under trädet. Herr Kantarall, och kantarellbarn och KANTARALLSLÄKTINGAR! Woho, värsta släktträffen var det.
Det räckte för mig. Och jag hade ändå inte kunnat hitta fler eftersom jag bara hade en av Joppes bajspåsar att samla dem i. Jag var nöjd med det lilla och kände att jag behövde använda resten av tiden för att hitta tillbaka till den lilla stigen som jag hade kommit från. Även detta gick bra. Jag har nog bättre lokalsinne ute i skogen än jag har inne i stan.
Ja, jag har ju inte riktigt lärt mig att tycka om kantareller så mycket än så jag gav bort dem till mor. Det är ju själva letandet som är det roliga.
Är sugen på att gå ut på jakt igen. Vi får väl se när det blir nästa gång. Har inte direkt koll på hur länge svampsäsongen håller på heller, så det kanske börjar bli försent?
.