20 februari - Slarvighetens dag
Idag är det min dag!
Vill dock börja med att säga att jag inte är slarvig i alla lägen utan faktiskt också kan vara mycket noggrann. När jag är slarvig är jag oftast glömsk och det har förstås med min snart färdigutvecklade demens att göra.
Den här veckan har jag passande nog ett perfekt exempel.
I måndags bjöd jag mina gäster på hamburgare. Mycket goda. Det blev en hamburgare över som jag skulle ta med till jobbet dagen efter och schteka till. Hela tisdagen gick jag och tänkte på min hamburgare och såg verkligen fram emot lunchen. När den väl kom hade jag förberett allt. Brödet låg redo. Sallad, tomat, gurka och lök låg i fina skivor på ett fat. Jag hade t om tagit med mig kokosolja att steka i. Stekpannan hade fått perfekt temperatur och det var bara att lägga på hamburgaren. Men var fanns den egentligen? Hemma i kylskåpet såklart. Hela lunchen blev förstörd och förvandlades på en sekund till en köttfri tisdag.
Igår fick jag ett nytt försök. Planen var att ta med min älskade hamburgare till byn tillsammans med en hel kyckling jag skulle laga till. Den här gången fick jag i alla fall ut den ur kylskåpet och ställde den på köksbordet. Där blev den stående hela dagen. Ingen hamburgare och ingen kyckling den gången heller.
Efter att ha varit med om så mycket har min hamburgare nu fått tacka för sig.
Kanske borde jag tacka för mig?
.