Var är den riktiga OS-känslan?
De olympiska spelen är invigda och pågår för fullt. Normalt skulle jag vara helt insatt och ha koll på allt, men det känns som något är annorlunda den här gången och jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag har helt enkelt inte fått den fulla OS-känslan. Jag har lite olika förslag på vad det skulle kunna bero på.
Var är tidsavståndet?
Vi är ganska vana vid att OS utspelar sig ganska långt bort vilket automatiskt ger ett ganska stort tidsavstånd till Sverige. Det är något speciellt med att gå upp klockan 03.00 för att se damerna ta OS-guld i curling. Det kallar jag riktigt OS-känsla. Nu får jag istället jobba hela dagarna och får vara glad om jag kan råka höra upplösningen i Skiathlonen på P4 när jag har ett ärende in på kontoret.
Var är tillgängligheten?
Jag har tittat alldeles för lite hittills för att bedöma VIASATS OS-bevakning. Jag är en vanemänniska och det är klart att jag reagerar på förändring. Det gör vi ju alla, men vänjer oss allt eftersom. Men att jag ska behöva betala för att kolla på OS? Lägger väl ungefär 2000 kronor om året på TV-avgiften vilket blir över 100 kronor per program jag tittar på. Då förstår ni hur lite jag tittar på TV. Det är OS jag betalar för! Jag räknar med återbetalning nu.
Var är Katarina Hulting?
Jag insåg precis varför jag inte får den absoluta OS-känslan. Katarina Hulting. Hon har fått mig att älska curling och hon har fått mig att t om uppskatta konståkning. OS är helt enkelt inte detsamma utan henne. Jag känner tomhet.
Nu är jag i alla fall lite ledig och kan kika på lite OS, hoppas att jag kommer in i det lite nu.
Katarina, kom tillbaka!