Varvet på 30 dagar - Dag 1.
Det går ju inte riktigt så bra för mig. Om jag försöker att tänka tillbaka 365 dagar så kan jag inte minnas en enda dag jag känt mig helt frisk. Det känns ganska surt faktiskt med tanke på hur mycket det ställer till.
Men nu tycker jag att det börjar bli dags för en vändning. Speciellt med tanke på att mitt frikort på vårdcentralen går ut om några veckor. Kan ju inte springa där och betala massa dyra slantar när det finns roligare saker att lägga pengarna på. VIP-kort att visa upp i luckan är min grej helt enkelt, annars får det va.
Det kanske kan vara bra att flika in lite här att jag i fredags fick beskedet att jag inte har någon cancer kvar i alla fall. Så nu kan vi äntligen släppa det. Har varit en liten käpp i hjulet. #fuckcancer
Så dök i alla fall det där startbeviset ner i brevlådan i veckan. Göteborgsvarvet.
För nästan ett år sedan sprang jag varvet på antibiotikakur och det gick ju faktiskt över förväntan.
Jag tog ju mig runt och jag måste säga att det verkligen var något jag ville uppleva igen. En riktig folkfest med glada människor och strålande solsken.
Jag tog ju mig runt och jag måste säga att det verkligen var något jag ville uppleva igen. En riktig folkfest med glada människor och strålande solsken.
Tyvärr har ju inte förutsättningarna varit de bästa sen sist. Någonstans längs vägen har all min grundkondition försvunnit och jag blir trött bara av att gå upp till min lägenhet på tredje våningen. Någon träning har det inte varit tal om i år. Men va fan, jag måste ju ge det en chans.
30 dagar har jag på mig. Det är ju hur lång tid som helst.
Alla sponsorer är välkomna. En fanclub är väl inte för mycket begärt?
Jag inleder lite lugnt med vila första dagen, så får vi se om jag lyckas hitta fram löparkläderna imorgon.
NU KÖR VI!